Nr 2a: Den viktiga “skillnaden”


Om man färdas på cykelbanan längs Östra Farmvägen och får grönt ljus vid Amiralsgatan, då susar man rakt över och in på Norra Grängesbergsgatan nästan utan att tänka på det. Gatan börjar här, men inte på något storlaget eller distinkt sätt. Man kan hinna en bra bit in i tron att man fortfarande befinner sig på Östra Farmvägen. Fram till Annelundskolan är det samma trista fyravåningshus med köttfärgade akvariumbalkonger – detta skamliga Malmö-signum!

Därför är det bra att Lampshopen på hörnet upplyser oss om att det faktiskt ÄR skillnad. Från deras entré lyser de kloka orden, och borde ge var och varannan förbisusande cyklist ett litet ämne att filosofera över på sin fortsatta tur. Den som hinner notera citationstecknen blir dock förbryllad. Vad menas egentligen med ”Det är skillnad”? Är de ironiska där i Lampshopen?

Snygg svamp, förresten.

Nr 24: En plats i regnet


På väg hem från simskolan med dottern. Hon sover bak på cykeln. Det börjar regna kopiöst mycket och vi kommer att bli dyngsura om jag inte tar skydd. Strax efter Solfilmsmontören hittar jag det här finfina taket att stanna till och skula under. Snark snark, låter dottern. Wow, vilken Norra Grängesbergsgatanupplevelse, tänker jag och blickar bort mot de sprakande reastjärnorna på banderollen vid M.R.F Bazar. En Hattifnatt går förbi.


Nr 22: Bagarbodens nya grafiska profil



Bagarboden har bytt sin skylt under balkongen på hörnfastigheten Norbergsgatan – Norra Grängesbergsgatan. Den charmigt handritade bulliga fonten har dessvärre fått stå tillbaka för en riktigt själlös linjär. En detalj kan tyckas, men vad säger det om verksamheten? Att det är slut med hembakat nu? Visst, det ger en klart bättre läsbarhet, särskilt med den nya färgsättningen. Gul text och pil på svart botten blir mycket mer distinkt än den tidigare flimriga kombinationen av grönt och rött. Alla rödgrön-färgblinda tackar särkilt för detta. Men bulligheten kunde man väl behållit.

(Övre bilden från mars 2006, den undre från sept 2007)

Nr 30: Ett nytt sound


Idag klev jag in på New Sound på Norra Grängesbergsgatan 30. Dörren stod på vid gavel, så butiken var så öppen en butik kan vara. Ändå tittade de två killarna därinne på mig som om jag kom från rymden, eller säkerhetspolisen eller nån låst vårdinrättning. Genast sänkte de den arabiska musiken och började pyssla med några lådor med glittriga girlander. Jag gick runt och kollade utbudet av allsköns importerade arabiska varor, musik och film. Musik är alltså inte det enda de säljer på New Sound, men det var därför jag kom hit. Har man som jag dålig koll på arabisk musik borde detta vara rätta stället att besöka, tänkte jag. Dunkarna med heligt saudiskt vatten var visserligen också intressanta, men inget för mig egentligen. Jag försökte få lite råd och tips, men kanske stärktes bara deras misstankar om ett skumt bakomliggande syfte, för kommunikationen kom aldrig riktigt igång. Till sist handlade jag en ny cd som de sa var från Libanon, och som lät hyfsat bra när de spelade den för mig i butiken. Åtminstone bättre än den mixade engelsk- och arabiskspråkiga crossover de först föreslog. Och femti spänn kändes överkomligt. Slängde in en artighetsfråga när jag fick växeln: “Går affärerna bra?”. “Ja, det går bra”, blev det reserverade, innehållslösa svaret. Jag gick därifrån med en känsla av att vi inte riktigt förstod varandra.

Hemma lyssnade jag på cd:n och vände och vred på omslaget. Under de arabiska tecknen står det mycket finstilt: New Sound Team. Gruppen heter så? Hm. Av baksidan framgår att skivbolaget är New Sound på Grängesbergsgatan i Malmö. Och visst stämmer det väl att jag känner igen en av killarna på omslaget? Det framstår som högst troligt att plattan är inspelad i Malmö. Men han sa ju Libanon…

Nr 9: Möblar



Den här fantastiska vepan sattes upp i fredags. Jag passerade med cykeln just när två män med en skylift monterade den på huset. Det var nog precis då som jag bestämde mig för det här med bloggen, faktiskt. Jag tvärbromsade, tog en dålig motljusbild och log mot mannen nere på marken som såg väldigt frågande ut. Bilden blev skitkass, tyvärr.
Idag kunde jag inte stilla mig, utan tog bilen och kameran och gjorde en liten avstickare. Jag ville få den fantastiska felstavningen på en bättre bild innan nån rättade den eller gjorde nåt annat tråkigt… och vad händer? Jo, det är nästan kö till bästa bildvinkeln! Två grönklädda killar står där i korsningen och riktar sin kameratelefon mot vepan. Vi börjar prata om felstavningar och spekulerar i hur det kunde bli så här stor poesi av det. Det är ju inte bara en vepa, utan på fyra ställen har det blivit såhär. Och veporna är STORA. Efter en stund berättar jag om bloggen såklart. De måste trott att jag är knäpp, men verkade ändå gilla idén. Tja, ni var ju inte mindre nördiga själva egentligen, som gick här och glodde och tyckte att detta var mer intressant invandrar-Malmö-coolt än det alltmer tillrättalagda Möllan. Tack för en kul pratstund, grabbar! Hoppas ni hittar till bloggen. Ni är min målgrupp, goddamn! Till er: en bild på några pizzakartonger och deras fossila släktingar:

Inledning: The Street Blog of Norra Grängesbergsgatan



Norra Grängesbergsgatan i Malmö är ingen gata som gör anspråk på vare sig internetutrymme eller bloggutrymme, knappt ens tankeutrymme. Det är bara en av dessa icke-gator som glömts bort och blivit över, men som lever sitt eget liv på egna premisser vid sidan av de stora stråken. Denna kärva asfaltraka fascinerar mig och därför kommer här street-bloggen till Norra Grängesbergsgatans ära.

Jag kan inte säga att det är min favoritgata för det låter konstigt att säga så, men ändå är det det. Jag passerar här nästan varje dag, till och från jobbet, och det dyker alltid upp något oväntat på denna skabbiga, skitiga bakgata där små bilverkstäder och industrier varvas med lagerlokaler och outlets, replokaler och föreningslokaler, baklava-bagerier och en och annan solkig falafelvagn. Här finns inget att tycka om egentligen, här finns bara ostrukturerad verksamhet och ovårdade byggnader. Man kan passera på cykelbanan eller i bil, man kan ha ett ärende möjligen, men man kan liksom inte vistas på Norra Grängesbergsgatan. Det råder en kärv loser-stämning, det luktar utanförskap och dåligheter. Men samtidigt puttrar nånstans i kvarteren essensen av hela den entrepenöranda som bygger staden underifrån, inbillar jag mig. Det är en gata full av liv och aktivitet. Den nya staden finns här, men iklädd en gammal kofta. En gammal tung och unken lånad kofta.

När man säger att Malmö är en ful stad och någon opponerar sig, då är det hit man skall ta dem för att övertyga. Fult är det sannerligen, på det där vackra viset.