Sånt som bara försvinner

Många saker i stadsrummet tar man för givet. Det är så självklart att de finns där, så man har slutat se dem. Tills en dag, när de plötsligt är borta. Med chocken följer en slags overklighetskänsla, en krypande oro. Har det där som nu är borta överhuvudtaget funnits? Och vad är det egentligen som har försvunnit? Man är inte säker på någonting, men man kan svära på att det såg annorlunda ut igår.

Här på hörnet vid Annelundsgatan har det stått en rund äppelgrön skylt sedan början av  juli förra året. Utställningen “Designfenomen på stan”, som den var en del av, tog slut i augusti. Av någon anledning blev skylten kvar. Den klottrades lite på, och den kissades på av hundar. Men den stod kvar. Så idag – poff! – borta!

Här i fönstret till nedlagda Lampshopen har det sedan i februari suttit en stor affisch, där fastighetsbolaget storstilat lovat att “Här händer det snart grejer”. Det hände aldrig nåt. I alla fall inte snart, och knappast något som kunde kategoriseras som “grejer”. Men så idag hände det – tadam! – affischen föll ner!

Här skymdes gaveln till Annelunds Industrihus av en stor alm. Den fick almsjukan och dog. Så idag – tjoff-tjoff-tjoff! – sågades den ner och forslades bort! Eller det kanske inte var idag förresten… Vid närmare eftertanke fanns den inte här igår heller, jag tror till och med den försvann redan i höstas. Eller om det var förra våren. Jag minns inte. Men jag vet att den har stått där. Stubben säger att jag har rätt.

Även sådant som inte syns kan försvinna! Det kan till exempel gälla en riskzon och det kan till exempel ske genom att någon beställer en utredning, vilket fallet med Stadex-fabriken är ett ypperligt exempel på. Riskzonen runt fabrikens propylenoxidtankar har länge bedömts vara 280 meter, men så igår – dask! – slängde Stadex fram en papperslunta som säger att riskavståndet faktiskt är begränsat till 75 meter. Innanför dessa 75 meter erkänner man en risk för “konsekvenser med avseende på fara för liv” men man bedömer att risken är lägre än 0,0000001. Utanför gränsen finns nu ett 105 meter bred osynlig cirkel vari en risk inte längre föreligger. Någonting abstrakt har möjligen försvunnit, men en konkret oro dröjer sig kvar när man ser tankbilarna komma rullande nerför gatan mot fabriken.

Azra, Zulles och en bärgningsbil.

Väntar fortfarande på att det skall hända grejer i Lampshopens gamla lokaler. Men det enda som händer sedan MKB satte upp sin affisch i februari, är att hörnet vid Amiralsgatan håller på att etablera sig som Malmös mest händelselösa plats.

Samtidigt, längre ner på gatan…

… händer det grejer! Som till exempel att Azra Polumenta uppträder på Diskoteka Montenegro…

… att Zulles öppnar sin grossisthandel bredvid Irajs möbeltapetsering…

… och att världens coolaste bärgningsbil står parkerad utanför Färggrossisten.

Bagdad i Malmö

Falafelvagnen på gröningen vid Annelundsgatan har genomgått en förvandling. Det mesta är nytt inför sommarsäsongen. I veckan målades tre av fyra sidor i en klarröd färg; bara framsidan lämnades vit. Stället har också bytt namn till Bagdad Falafel & Kaebab. Tidigare hette de Falafel King, men k:et hade trillat bort så istället blev det det mer poetiska Falafeling. Kanske var namnet trots detta lite för likt närmaste konkurrenten Malmös King, så nu heter röda vagnen alltså Bagdad. Och det är inte bara namnet på vagnen som är nytt. Studerar man den illustrerade menyn på baksidan ser man att hamburgaren visserligen fortfarande heter Hamburgare, men kebaben har förärats en skånsk diftong och heter numera Kaebab. En kokt med bröd heter numera Irakisk bröd. Dödahavsrullarna har fått namnet Shawarma och det jag trodde var ett vanligt ventilationshål går under namnet Pommes Frites.

Dana rör, någon?

Dana rörs skylt har funnits där i ögonvrån alla gånger jag cyklat förbi korsning Ngbg och Vitemöllegatan. Ordet Dana har klingat som ett adjektiv i mina öron, utan att jag riktigt begripit betydelsen. Rör som är dana, hur är de? Är de lika dana som alla andra rör, eller är de annorlunda på något sätt? Jag har låtit det bero; skylten har ändå gömts rätt väl bakom ett tätt buskage. Men nu i vintras klipptes hela rabatten ner jämns med marken, och plötsligt blev den här lilla källarfirman fullt synlig. Vill man handla dana rör, eller bara få klarhet i namnfrågan gäller det att pricka in de rätt snäva öppettiderna. Enligt anslaget på dörren: öppet 7-7:30.

Vadå röd paprika?

På Lönngatan vid Persborg finns en grill som inte har något namn. Det finns en lucka där man kan beställa, det finns en massa skyltar, men det står inte vad stället heter. Det står ingenting. Skyltarna och ljuslådorna är bara fulla med bilder på maträtter och ingredienser. Man kan kalla stället Inlagd gurka om man vill. Eller Falafelrulle med blandad sås.

I samma anda som Lönngatans namnlösa inrättning finns nu på Södra Grängesbergsgatan en ny restaurang. Här har man dock tagit bokstäverna och orden på lite större allvar. Namnet är hämtat från första bästa pizzaingrediens, som visade sig vara en röd paprika. På något vis blir det trots orden ännu mer obegripligt än stället vid Persborg. Ännu mer påtagligt obegripligt. Vadå Röd paprika?

Galler i portalen

Den gamla portalen på hörnet till nr 8 är en av de äldsta följetongerna på den här bloggen. Nu har den gistna gamla trädörren ersatts av en svetsad gallergrind. Effekterna är flera: Ingen kan längre stå och pinka där bakom (om det nu var någon som brukade göra det). En gallerdörr minimerar också klotter, men antagligen flyttar man bara problemet någon annanstans (bevisligen till själva den omgärdande stenportalen). Vidare kan ingen människa längre passera utan nyckel (men det är ju ändå nästan alltid öppet två kliv åt vänster, så den effekten är ju marginell). Däremot kan en massa annat plötsligt passera utan problem, så som vinden och råttorna.