Triss i bärgningsbilar

Tre bärgningsbilar frekventerar gatan. Det är tre väldigt risiga och rostiga schabrak som ser ut att ha passerat en avgörande tidsgräns, och nu skulle behöva mer hjälp själva än vad de kan erbjuda andra. Jag misstänker att deras närvaro har en djupare filosofisk mening. Det kan vara så att de finns här bara för att vi människor måste ställa oss frågorna: Vad är egentligen en bärgningsbil? Och: Vem skall bärga bärgningsbilen, när den tiden är inne?

Triss i årstider

Jo, jag tänkte såhär dådå: Att jag måste ta en bild på Café Sommaren på nr 42 B nu när det är så mycket snö. Ni fattar? Snö = vinter. Och caféet heter Sommaren… Café Sommaren på vintern, typ. Tänkte att det kunde vara en intressant bildidé. Man ser snön och caféskylten samtidigt. Så tänkte jag. Spännande kontraster på nåt sätt.

Så jag gjorde det; hittade rätta vinkeln och tog bilden. Och fick faktiskt också årstiden höst rikligt representerad på bilden. I det närmaste full pott alltså! Tre årstider på samma gång, alla utom den man längtar mest efter just nu.

Ännu en skulpturgrupp


Är det inte dags att utnämna Augustenborg till Malmös hetaste skulpturpark? Bara några meter från den här på bloggen tidigare beskrivna skulpturgruppen (se inlägg 10 april), finner jag ytterligare en liten komposition av tre mystiska element. Även här är konstnären anonym, och titeln ej angiven. Det är synd, för man känner sig som betraktare lite lätt vilsen och utelämnad åt sin egen fria tolkning. Vad skall detta betyda egentligen? Varför finns det ingen vägledande förklaring? Och hur kan jag vara säker på att detta verkligen är konst? Strunt samma – bra är det ju hursomhelst. Och allra bäst är den gröna stolpen med den tvärskurna toppen (en flöjt?).

Skulpturgrupp


Den här lilla skulpturgruppen, eller vad det skall föreställa, står alldeles vid cykelbanan på Augustenborg. Jag letar förgäves efter nån liten plakett med verkets titel och konstnärens namn, men inga ledtrådar ges. Och tolkningen lämnas fri till betraktaren. Tretalet verkar här, liksom i fallet med flaggstängerna och blomkrukorna (se tidigare inlägg), vara av central betydelse, men det är inte helt lätt att förstå hur de tre elementen hänger samman. Låt mig därför istället beskriva delarna var för sig:

1. En anslagstavla. Som lutar en aning. Här visar den lokala teatern “Augusten” prov på extremt god framförhållning, vilket är bra för den som redan nu i april planerar och bokar sina teaterbesök i höst. Anslaget lyder:

NÄSTA PREMIÄR
“TOKIGA BODEN”
Fredagen 24 OKTOBER

Härligt! Det kommer att bli en grymt välrepeterad föreställning! Seriöst. I undertexten läser jag vidare att det blir “Mycket sång, musik ett par dansstek och lite roliga historier”. Dags att boka in för en helkväll i oktober alltså! Bra med dansstek till, då behöver man inte äta något innan.

2. En brevlåda. Gul. Den lilla modellen som ser så framtung ut.

3. En låda på en stolpe. Mystisk. Aluminium och plast. Funktion okänd. En fågelholk utan hål? Radar? En biljettautomat till Augustenborgståget? Eller kanske en del av scenografin till “Tokiga boden”?

Detta är offentlig konst när den är som allra bäst! Det är inte bara svårbegripligt, utan man blir till och med osäker på om det verkligen är konst.

(Lat: N 55º 34′ 50.94″, Long: E 13º 1′ 31.07″)

Triss i penséer, triss i fanor


Vad var det jag sa! Nu är penséerna på plats, och krukorna gapar inte längre tomma. Ordningen är återställd. Tvärs över korsningen har dessutom stenläggningen runt MKB:s flaggstänger snyggats till. Och i båda fallen har någon bedömt att talet tre var en lämplig faktor. Det var klokt, för tre är det bästa valet. Två krukor hade varit för lite – det skulle sett snålt ut. Fyra flaggstänger hade varit för många – det hade inte varit ekonomiskt försvarbart. Tre är absolut och utan tvivel det mest korrekta, det mest ekonomiska och kanske också det mest dekorativa antalet, både när det gäller blomkrukor och flaggstänger.

Tre vänner




Nyligen observerades dessa tre glada ballonger på promenad. De blåste in längs trottoaren söderifrån och höll vänskapligt ihop. En lång stund uppehöll de sig vid en källarnedgång. Bara hängde och snackade strunt. Till sist skildes de åt utanför Nile Frisör. En av de blå hade då rullat i rännstenen och tycktes bli liggande. Den andra blå övervägde att droppa in och raka flinten, medan den vita låste upp sin cykel och trampade hemåt i motvinden.