Norra Designfenomengatan

Måndag morgon. Jag kommer cyklande genom Augustenborg. Algots brödbil står med motorn på vid lastbryggan mellan EuroMat och Röda Stjärnan. Glassgubben syns inte till, noterar jag.

Korsar Lönngatan. Soptunnan på Gullängen är som vanligt överfull av ölkartonger från helgens försäljning. Det är kanske dags att ställa hit en container istället, tänker jag.

soptunna

Den med packtejp svårligen fästa lappen för M Grossisten på nummer 30 har klarat också den här helgen. Kanske för att regnet uteblev. Det är bara den handritade pilen som har bleknat en aning i solen. Lappen gör mig nyfiken, och tankarna skenar iväg medan jag trampar på: Vad handlar de med egentligen? Bokstaven M i alla upptänkliga varianter? Eller är Grossisten ett efternamn på någon som flyttat in där på gården? Förnamnet kan vara Magnus eller Malte eller kanske Madeleine…

Mgrossisten

Vid Norbergsgatan cyklar jag förbi ett par killar med tröjor som det står Räddningstjänsten på. Jag passerar Tyska Möbler och Färggrossisten, nya Spargross, City Däck och Delamsons verkstad. Allt är väl ungefär som vanligt. Balkonggranarna är kvar. Dörren till nr 8 står öppen som alltid. Porten bredvid Orientkakor är däremot stängd.

Allt det där är sådant man ser men ändå inte ser, en tidig måndag morgon. Det är bara några av alla detaljer med vilka Norra Grängesbergsgatan återupptar och fortsätter sin berättelse. Till synes omedveten om sig själv.

Efter Annelunds industrihus brukar man se falafelvagnen. Det gör man idag också, men framförallt ser man en stor äppelgrön skylt som står bredvid och ser främmande ut. Väldigt främmande. Någon vill kommunicera, men det är inte med kopieringspapper och packtejp direkt på muren, utan det är med en effektfull rund logga, ren och klar som ett trafikmärke. En bred vit pil pekar neråt, på marken. “Designfenomen på stan” står det och det tycks vara Norra Grängesbergsgatan som pekas ut. Skylten hör ihop med en utställning på Form/DesignCenter, och på baksidan hänger den inplastade förklaringen. Det är intressant läsning om Malmös förändringsprocess, om gentrifieringsmönster och teorier om städers utveckling. Ett par olika stråk i Malmö har valts ut som exempel på var något har hänt, var det händer just nu och var det kommer att hända framöver. Om Norra Grängesbergsgatan kan man läsa:

“I stadens bortglömda delar kan mångfald frodas. Efter nedgången 1980 började nya verksamheter flytta in. Idag rymmer varje hus mängder av företag och föreningar, mer eller mindre spontant ordnade i olika kluster. Området är tätt och oöverblickbart med ett myller av skyltar, många på både arabiska och svenska.”

designfenomen1

Jag cyklar vidare med en skum känsla. Inte så mycket för insikten att stadsplanerare och arkitekter drömmer vått om gatan; det visste jag redan. Inte heller så mycket för att de nu går organiserade rundturer i kvarteren. Nej den skumma känslan beror mer på att jag är allergisk mot all överanvändning av ordet design, och att jag i det här fallet inte kan begripa vad som menas. Norra Grängesbergsgatan är väldigt mycket, men det är INTE något designfenomen. Sovrumskreationerna inne på Tyska Möbler är designfenomen möjligen, så långt kan jag sträcka mig, men själva gatan är det INTE. Den är just nu mest att likna vid en överfull soptunna med smuggelsprit. Men om gentrifieringen sätter in på allvar, och processen går åt det håll som den inplastade utställningstexten beskriver, så kanske vi kan tal om designfenomen. Även om jag hellre skulle vilja att det talades om ett integrationsfenomen.

kameleontbananen

Bananskal är smarta. Se bara på det här exemplaret. När det landade på asfalten var det gult. Skalet var då väldigt lätt att upptäcka (och undvika) för den aningslöse trottoarflanören. Men bara två dagar senare har bananskalet ändrat färg till svart. Troligtvis är det för att bättre smälta in mot bakgrunden, så att det kan jaga bananflugor utan att bli upptäckt.

Notera också att skalet formar en pil. Oklart vad den pekar på.

Nr 26: Naznaz


En uppmärksam läsare med ett skarpt öga hittade nyligen detta bröd i en butik i Köpenhamn. Avsändare: Naznaz Bageri på Norra Grängesbergsgatan 26. Samma ögas skarpa penna drog några rader på www.afsnitp.dk (081211) och konstaterade att jag ännu inte skrivit något om Naznaz. Det är sant.

Jag var faktiskt och letade efter Naznaz en gång, men hamnade i källaren hos Irajs Möbler. Iraj bjöd på kaffe och visade sin tapetserarverkstad och var så trevlig att jag helt glömde bort det där med Naznaz. Så vad skall jag skriva? Naznaz ligger som det mesta på Norra Grängesbergsgatan med en pils (genitiv av pil, inte kortform av pilsner) hänvisning bakom kulisserna, in i kvarteret. Skall man dit kan man slå följe med besökare till nämnda Iraj eller klädgrossisten Klädgrossisten, elcentralen Elcentralen eller soffabriken M.F.R Bazar Soff fabrik. Då kanske man hittar. Då kanske man kan få en rundtur i bageriet, vad vet jag.
Men den intressantaste sanningen om Naznaz finns på brödetikettens ingredienslista. Det är bara att läsa och försöka förstå. Tål ni inte jäst i Danmark, eller? För svenska marknaden bakar man med jäst. Medan det som exporteras till Danmark är uppenbarligen platta kakor bakade på enbart “hvedemel, vand, klid og salt”. Synnerligen intressant!

Prisad bilverkstad


Här ligger gatans stolthet – den prisade bilverkstaden Tigris. Jag saxar från TT den 14 oktober:
//Ägaren av Tigris Bilservice vid Norra Grängesbergsgatan i Malmö, Rafet Mustafa, har tilldelats Stiftelsen IFS utmärkelse Årets Nybyggare 2008. Priset är på 100 000 kronor och överräcktes i dag av kung Carl Gustaf under en ceremoni i Stockholm.
Bakom stiftelsen står Internationella företagarföreningen i Sverige (IFS).
Rafet Mustafa, 35, kom från Irak till Sverige 2001. Sedan 2006 driver han sitt bilserviceföretag. Han hedras för att han utan tillgång till större medel och under en förhållandevis kort tidsperiod har lyckats få fart på en tidigare nedlagd verksamhet. Han premieras, enligt nomineringskommittén, för sin målmedvetenhet och beslutsamhet samt för sin ödmjuka framtoning i sina kontakter med kunder.//
Grattis!

Varning för hattigt cyklande


Kommer man från en tvärgata och tänker köra ut på Norra Grängesbergsgatan, måste man noga se upp för korsande cyklister. Detta gäller överallt, men vid utfarten från Norbergsgatan har man satt upp en särskild varningsskylt, eftersom det visat sig att en del cyklister beter sig lite underligt just här. Först kommer de susande över gatan från höger, sen backar de tillbaka från vänster. Troligen beror detta hattiga cyklande på att de just passerat Tyska Möbler, har känt igen den inglasade entrén från en skum blogg de läser, och måste backa lite för att få se saken med egna ögon. Det är ett farligt beteende, och man kunde åtminstone önska att de använde hjälm.

Nr 28A: Klockan 8:35 på eftermiddagen


Jag stannar för att fotografera en skylt utanför Arbetscentrum. Alldeles bredvid tar en kvinna på sig sin hjälm och låser upp den sista cykeln i stället. Det är sen eftermiddag och hon tittar misstänksamt på mig när jag plockar fram kameran. Jag förstår henne, det ser antagligen väldigt suspekt ut. Jag säger hej, liksom för att markera att jag sett att hon har sett mig. “Hej…”, svarar hon och tycks vänta på en fortsättning; tror väl att jag skall fråga någonting. ” Jobbar du här?”, kommer det ur min mun, men i samma stund inser jag att det var fel ordval. Arbetar gör man såklart på Arbetscentrum, vilken idiot jag är! Hon måste tro att jag driver med henne. Kanske därför som hon inte svarar, utan bara ser ännu mera misstänksam ut. Vad är det jag vill? Jag tar bilden, och improviserar vidare: “Vad är Arbetscentrum, egentligen?”. Nu har hon kategoriserat mig: en dåre! Och hon har definitivt inte tid med detta, så hon föreslår att jag går in på Malmö Kommuns hemsida och får svar på mina frågor där. Jag håller med och vi skiljs i nåt slags förvirrat missförstånd.
Nej, jag är inte intresserad av Arbetscentrum. Jag är bara nyfiken på deras klocka, och undrar varför den alltid visar fem över halv nio.

Reportageresa

Märkliga saker händer. En reporter från lokaltidningen ringde och väckte mig. Ville ses snarast. Vid “portalen”.
Det skall skrivas något om bloggen till helgen. Så vi gick en runda på Norra Grängesbergsgatan. Hamnade i källaren till nr8, hos Malmös enda Kubba-kock, som ytterst vänlig gav oss en improviserad och utdragen lektion i irakisk kokkonst. Det fanns kubba som såg ut som pannkakor, kubba som var som gröna risjärpar, runda kubba och några som både liknade och smakade som småländska kroppkakor, fast kryddigare. Sen hjälpte reportern mig att lösa strösselfabriksmysteriet. Så gjorde vi ett besök på Tyska Möbler samt följde några pilar. Intressant värre. Får se vad han skriver.


Här gick vi höger…


Här gick vi höger igen…


Här svängde vi vänster…


Och här var det tyvärr stopp.