Nr 1: Sociala medier – the next level!

duva_barn3

Att lägga upp bilder på barnen på Facebook är en vardagssyssla för de flesta föräldrar idag. Det är så man gör, det är så man delar med sig av familjealbumet, det är så man lever sitt liv i de sociala mediernas tidevarv. Alla gör det, därför att alla andra gör det och den totala öppenheten tycks numera helt avdramatiserad. Men eftersom vi hela tiden flyttar fram gränserna, så kan man undra vad som blir nästa steg i denna ogenerade exponering av det privata? Svaret finns redan nu på Norra Grängesbergsgatan:

Duva Livs har definitivt tagit det där med sociala medier till en ny nivå, när de publicerar familjebilder i skylten. På den nya ljusskylten på hörnet syns en liten flicka med baddräkt och simpuffar. Och mitt på de båda skyltfönstrena ser man samma barn på en lekplats och sittande på en karusell. Det är svårt att inte se bilderna. Det är svårt att inte undra hur stadens gator hade sett ut om alla satte upp bilder på sina barn i fönstrena. Man kanske skulle vänja sig vid det också.

duva_barn1

Nr 1: Köper mjölk på Duva Livs


Jag cyklar hem från en litterär tillställning, där Ida Börjels nya bok “Konsumentköplagen: juris lyrik” höglästes från pärm till pärm. Utan cykellampor (nu är det ju sommartid, god-damn-it!) men med delar av två stenhårda rumänska kringlor i fickan (färdkost) tar jag vägen om Norra Grängesbergsgatan, såklart. Klockan är halv tio. Möjligen inspirerat av kvällens konsumtionstema, poppar det upp ett köpbehov i min hjärna: Jag behöver handla mjölk. Då ser jag en liten kulört open-skylt som blinkar porrigt över den vidöppna dörren till Duva Livs. Den här lilla kvartersbutiken har verkligen flexibla öppettider! Och man kan natthandla potatis och vitlök i deras grönsaksstånd ute på trottoaren, året om!
Det där med grönsakerna förbryllar mig en aning. Det är inte så att jag tänkte handla grönsaker just ikväll. Men om jag skulle så hade jag nog blivit lite osäker på den handskrivna skylten som sitter till höger om dörren och som med ordet Grönsaker skrivet två gånger samt en pil, vill leda eventuella persiljeköpare IN I butiken. Men, tänker jag, grönsakerna finns ju där ute, eller?



Nåväl, jag kliver på och letar upp mjölkdisken och sedan kassan. Det är en trång affär. Och det är mycket skratt och höga röster från fyra eller fem män som står eller sitter vid kassan. Mannen bakom disken fortsätter prata arabiska med de andra samtidigt som han expedierar mig. Det tar lite tid när han räknar fram växeln, för pratet går liksom före räknandet och medan han gestikulerar med mina sedlar, passar jag på att titta närmare på en märklig vara som står på disken: “Magic Spray – Sugar Free”. På förpackningen ser man två barn som sprayar sig i munnen med sockerfri magisk spray. Det ser helt galet ut. Är det årets aprilskämt? Jag kan inte låta bli att fråga säljaren:
– Vad är detta?
– Tio kronor.
– Ja… men vad är det för nånting?
Säljaren rycker på axlarna och ler:
– Vet inte.
Jag köper en sprayburk, såklart. En med äpplesmak. Säljaren räknar direkt bort en tia från min växel och fortsätter prata med de andra. Då kontrar jag med nästa fråga:
– Varför heter affären Duva?
– Ja. Duva.
– Men varför?
– Vet inte. Förra…
– ?? Ägaren?
– Ja.
– Den förra ägaren gav affären namnet?
Säljaren nickar.
Köparen tar sin mjölk och sin magiska sprej och cyklar vidare.