Nr 12: Skeppet

Nu när taxen har försvunnit är det dags att presentera en annan fönsterprydnad, som funnits ett tag tvärs över gatan från taxen sett. När City Däck flyttade in där i höstas placerades ett stiligt modellskepp i ett av fönstren på andra våningen. Det kan vara en inflyttningspresent. Seglen är gula och skutan ser ut att vara helt uppbyggd av en massa små bulliga vita saker, som är svåra att identifiera på avstånd. Kanske är det pärlemorskimrande snäckskal. Kanske är det hundratals små små Michelin-gubbar.

skeppet

Mittemot Malmös King

T ringer mig på mobilen vid lunchtid.

– Jag vet inte om jag ringer dig för att jag just nu svänger in på Norra Grängesbergsgatan, eller om jag svänger in här för att jag ringer dig.

– Hm… Var är du? Cyklar du?

– Ja, jag passerar precis de tomma blomkrukorna.

– Okej. Säg till när du ser Malmös King.

Det brusar lätt i luren. Jag hör hur han cyklar. Nu är han nog i höjd med Bosniska köket. Snart ser han Malmös King till vänster.

– Nu ser jag det.

– Säg till precis när du passerar.

– Varför då?

– Gör det bara.

– Nu är jag där.

– Titta då till höger. Uppe på väggen.

– Va fan! Hur har det där gått till?

– Visst är den fin?

cool va

Nr 9: Taxen drog!

taxen borta
Oj! Taxen av porslin har varit en fixpunkt där i fönstret på nr 9 under flera års tid. Men så en dag är den bara borta. Den lämnar kvateret Lyckan och ett gapande tomt fönsterhål efter sig. Vem ska nu troget kasta långa taxblickar efter en när man kommer trampande på den ödsliga cykelbanan i gryningen?

I fönstret bredvid sitter förvisso fortfarande taxens porslinshundkompis. Men den är en collie och har aldrig visat något intresse för världen utanför.

collien

Blomlös midsommar

Hela vintern står de där med blommor i, de tre krukorna i korsningen vid Lönngatan. Visserligen brukar det bara vara lite torra ljungkvistar, men det är ändå ett försök till blommor; en ringa påminnelse om att hoppet trots allt inte är ute. Det måste vara så de ansvariga tänker; att dessa torra ljungkvistar står där för att de skänker människorna tröst och hopp under de bistra månaderna. Men hur tänker de nu på sommaren? När krukorna står där i flera veckor – och över midsommar dessutom – med bara torr och blottlagd jord. Är det för att människorna ska förstå att krisen är över dem och att varenda kommunal krona räknas. “I år sparar vi in på blommorna. Det är ledsamt, men nödvändigt. Glad midsommar!”

blomlöst_090622

Spår av ett val


Dagens EU-parlamentsval lämnar inte så många spår på NGBG, men några finns det ändå: V:s valaffischer som står och sväller i regnet på Augustenborg. En Metro-löpsedel med bild från gårdagens tevedebatt. Ett elskåp (torde vara stans mesta affischplats för Kommunistiska Partiet) som tapetserats med en överkryssad EU-flagga och uppmaningen att protestera mot EU genom att bojkotta valet.


Bara ett stenkast ifrån elskåpet ligger avsändarens högkvarter: bokkaféet Röda Stjärnan, och någon tycks verkligen ha stått där och verifierat avståndet med en välriktad sten.”Jepp, det är precis ett stenkast dit”. Innanför det tejpade skyltfönstret hänger Proletärens löpsedel med det där enkelspåriga bojkotta-ordet igen.


Finns det då inga EU-positiva strömningar någonstans på gatan? Jo, men de är av det mer subtila slaget. Om man ställer sig vid Falafelsnabben och tittar på Euro Mat-skylten, kan man hamna i en position där skylten delvis skyms av trädens grönska. Då står det bara EU, och en plirande glassgubbe vinkar glatt mellan trädstammarna.


På Södra Grängesbergsgatan hittar jag till sist en pil som pekar mot en vallokal. Jag ser en hund nosa på lappen, men jag ser ingen följa denna pil.

Tomtens ansikte i en dammig teve

Sydsvenskan publicerar idag (igen!) den där bilden som en läsare tog på Jesus ansikte i en stekt potatis. Jag vet inte riktigt hur de tänker och vad de vill, men de måste mena allvar på något sätt eftersom bilden belönades och utvaldes till “månadens läsarbild”.
Det ger mig mod att “komma ut” med en bild jag tog på Ngbg häromveckan. Kanske hade jag aldrig publicerat den om det inte varit för lokaltidningens spjutspetsbildjournalistik. Varsågoda: Detta är jultomten som visar sig i en dammig teve. Teven stod och drällde under en byggställning på nummer 3. Tomten är rödögd. Visst är det helt otroligt!

Ledsen för den usla skärpan, men sånt har kanske ingen betydelse i den här genren.