Baguetter

Detta är en bild på sex baguetter på en hylla. Sex baguetter som just blivit fem. Jag vet inte varför jag lägger ut en sån här bild egentligen, men se det som en service till er läsare; som ett direkt svar på mitt förra inlägg. Här är dom – dom välfyllda baguetterna!

Jag frågar mannen i kassan om baguetterna är från idag. Han tror det, men vet inte säkert. “Idag, eller igår”, säger han och tillägger: “Dom är goda!”
Har ni gjort dom själva här?
“Nä, det är en kille som kommer hit med dom”
OK, svar nog. Det var som man kunde misstänka, alltså. Att någon levererar välfyllda baguetter till stans små kvartersbutiker. Maze´s Hot Food står det på etiketterna och så ett telefonnummer. De ser faktiskt goda ut… tonfisksallad, rostbiff, räksallad… mmm…
Jag tar en bild, men jag tänker inte tala om ifall det var jag som norpade den sjätte baguetten och vad den i så fall innehöll. Det får vara en hemlighet, haha!
Till skillnad från det stereotypa plakatet på dörren, så är den lilla skylten här på hyllan helt i min smak. Textningen känns synnerligen lokal och hela arrangemanget med hålslagningen  och uppbindningen och de avklippta hörnen är prima kvartersbutiks-soul. Roligt också att G:et lämnar öppet för fantasin – är det en återvinningssymbol verkligen?

Överallt Välfyllda Baguetter



En farsot sprider sig bland stans små matbutiker. Farsoten stavas Välfyllda Baguetter. Ursäkta, men vad är detta för något? Vad då välfyllda? “Nä nu skulle det smaka bra med en VÄLFYLLD baguette”, är det så man skall säga? Va? Hursomhelst, dessa välfyllda baguetters förekomst annonseras på ett sätt som gör mig… ledsen. Stora illgula plakat är textade av en hand som gått Skylttextningskursen 2.0, och det är samma hand från Fosie till Möllan. Detta får stans charmigt slitna kvartersbutiker att se ut som en del av Ica Maxi. Och i värsta fall tränger de förfärliga homogeniserande skyltarna bort butikernas egna själfulla handtextade anslag.

GB-gubben syns överallt, Aftonbladets logga syns överallt, men det är inte samma sak. De köper upp sina ytor. Det är något just med att baguettskyltarna är handtextade som gör alltihop så skumt. Som får det att se ut som att alla vaknat upp en dag med samma handstil. De välfyllda baguetterna må vara sprängfyllda och goda, men de är definitivt tråkighetens nya budbärare.

Jag undrar hur det hela har gått till. Det måste vara välorganiserat, kanske såhär: Tidigt på morgonen stannar den välfyllda baguettbilen till utanför, säg Malaga Livs på Ystadvägen. Ut hoppar en man med en välfylld låda med dito baguetter. Han säger till den spake affärsinnehavaren som varit uppe hela natten och övat textning enligt kursboken: “Nå, få se nu vad du kan. Skriv ´Välfyllda baguetter 28:-´ så som jag har lärt dig. Rätt ska det vara, annars får du inga mackor att sälja”. Affärsinnehavaren svettas och skriver. Plakatet godkänns och han kan pusta ut. Ännu en dag har han tillstånd att sälja lunchbaguetter i sin butik – en butik som utan att han förstått det har förvandlats till ett franchise-kontrakt.

Först ut med en sån här baguetteskylt på NGBG är Duva Livs. Grattis. Tjugoåtta kronor är priset för en baguette. Men då skall man veta att den är välfylld. En promenad genom stan avslöjar att prissättningen på välfyllda baguetter är förvånansvärt fri. Och det blir lustigt nog billigare ju närmare Möllan man kommer. Vem kunde tro det?

                                    Ystadsgatan

                                   Karlskronaplan
                                    Sevedsplan
                                    Ystadvägen

Nr 22: Kristihimmelsfärdsljusstakar


Granarna på balkongen är inte de enda julattributen som används året runt i K. Andersson-huset. Även två elljusstakar står i fönstren och sprider skön julstämning såhär i mitten på maj. Glömska, försumlighet, lättja är kanske det man först väljer ut som tänkbara orsaker till att de lämnats kvar. Men jag vill snarare tro att det handlar om ett genuint julintresse och en fingertoppskänsla för konsekvens i inredningsdetaljerna. Väntar nu bara på att skylten Bilverkstad skall bytas ut mot Tomteverkstad. 

kameleontbananen

Bananskal är smarta. Se bara på det här exemplaret. När det landade på asfalten var det gult. Skalet var då väldigt lätt att upptäcka (och undvika) för den aningslöse trottoarflanören. Men bara två dagar senare har bananskalet ändrat färg till svart. Troligtvis är det för att bättre smälta in mot bakgrunden, så att det kan jaga bananflugor utan att bli upptäckt.

Notera också att skalet formar en pil. Oklart vad den pekar på.

Priset på höns


Hönsen sjunker i värde, åtminstone på Augustenborg. I dagarna justerade Euromat hönspriset neråt med hela tre kronor. Många ekonomer hävdar att hönsprisindex på Augustenborg är ett viktigt instrument för att stävja den ekonomiska krisen, och spår att priset kommer att sänkas ytterligare inom de närmaste veckorna.

Två röda lådor



Falafelvagnen har hottat upp sig med en brandbilsröd färg och en liten uteservering i gröngräset. Innehåller dock detsamma som tidigare: kebab, kyckling och falafel och hamburgare och kebab, kyckling. Men den hungrige får se upp så att han inte går till fel låda. Bara ett stenkast bort står nämligen en annan röd plåtcontainer i exakt samma storlek. Risken för förväxling är kanske inte överhängande, men den som försöker beställa sin falafel här lär inte göra om det. Istället för kikärter (Cicer Arietinum) och feferonis (Capsicum Annuum), serveras hårdsmälta saker som sand och cement. En liten månlandare sköter servicen. Konceptet verkar inte helt lyckat, och skylten nertill på lådan – “Slå mig inte!” – skvallrar om att man redan haft en del missnöjda kunder.

Däckfirma brinner




Idag stod jag inne på Orientkakor och valde baklava när det small till utanför. Det lät som ett dovt skott, eller en kraftig krock alldeles i närheten. Jag gjorde klart mitt inköp (4 pistage, 4 valnöt, 4 vanilj), sen gick både jag och killen i kassan ut för att se vad som hänt. Tjock svart rök bolmade då ut från porten till City Däck på nästa hörn. Det var lite för att det såg ut som rökmonstret i Lost, men mest för att jag hade minsta dottern med mig, som jag snabbt drog mig undan ett par kvarter nedåt gatan. Vi beskådade sen inrullningen av poliser och brandkår från säker plats invid den nymålade (brandbilsröda!) falafelvagnen. Åhörde en del intressanta konversationer i vimlet som uppstod, men den mellan Sydsvenskans katastroffotograf och en man i en parkerad bil på en tvärgata, samlade jag som i en liten ask. Här är den:

– Var brinner det?
– I en däckfirma.
– Är det nån som har dött?
– Nä.