Cyklistfällan

Jag har inte tänkt på det problemet innan, men vad gör man egentligen med cyklisterna under tiden man asfalterar en cykelbana? De som kommer flåsande där klockan nollsextretti, i sitt dagliga morgonspår och utan att lyfta blicken – vad gör man av dem? Man vill ju inte att de fastnar som flugor i den nylagda asfalten. Därför använder man sig av en cyklistfälla (se bilden). Den funkar som en vanlig container fast med påfartsramper utlagda mot en cykelbana… Det är ett lömskt och effektivt fångstsätt, särskilt i dimma.

Härom morgonen var det tät dimma och dom la ny asfalt på cykelbanan i höjd med New Sound. Cykelfällan var skickligt utplacerad. Jag hade tur som låg efter en annan cyklist i spåret. Tjejen före mig blev tyvärr ett enkelt byte, men jag hann tvärbromsa och tog i rena förskräckelsen den här bilden sekunden efter att fällan slagit igen sina ståldörrar bakom den stackars flickan.

Skakig kunde jag sedan passera den bullriga scenen med de märkligaste urtidsmaskiner – små söta vältar, råa asfaltkokare och ångande asfaltläggare, alla skickligt dresserade av skäggiga män med reflexvästar och skyfflar i händerna. Det såg ut som en skön kombination av Bonk Business och Byggare Bob. Gubbarna grymtade lite åt att jag lyckades undkomma deras fälla, men annars verkade de ha det trevligt där i morgondimman.


Pudeltrim upphör


Mellan Frisörerna Kerstin & Lasse och Pyramid Travel på Augustenborgstorget låg favoritstället för stadsdelens kungspudlar och andra pimpinetta utställningshundar. Det var en mötespunkt, ett litet soligt eldorado också för deras pedantiska hussar och mattar.

Jag hade planerat ett studiebesök där. Efter min klippning på Nile Frisör tyckte jag det var dags för nya utmaningar. Men att själv kliva in på hundsalongen och slå mig ner skulle kunna misstolkas. Istället ville jag låna en kungspudel att gå dit med (eller varför inte ett oklippt får?). Bara för att checka av stämningen, kolla hur det går till i hundsalongsvängen och höra hur pudelsnacket går.

Jag hittade tråkigt nog ingen pudel att låna (kunde inte ens komma på var jag skulle leta), och nu ser jag till min förskräckelse att även om jag skulle ta valfri friserbar fyrbening, så är det försent. Hundsalongen har slagit igen och lokalen annonseras för uthyrning. Tillfället gick mig förbi, denna gången. Men jag kan se händelsen som en bisarr kortfilm för min inre syn.

Hösttecken


Nu står det spretiga krukarrangemanget där återigen med jorden blottad. Sommarblommorna är kastade, och snart anländer höstljungen. Detta måste vara Norra Grängesbergsgatans säkraste hösttecken, som i år inträffar en vecka tidigare än förra året.

Däckfirma flyttar in



Nr 12 i kvarteret Masugnen får nytt liv efter att ha stått tomt en längre tid. Nu flyttar det in en däckfirma, och jag skulle just börja räkna efter hur många däckfirmor det finns på gatan, när jag upptäcker att Kenneth’s Däck har slagit igen (dom flyttar till Lundavägen). Vilken tur då att City Däck etablerar sig i den gamla mekaniska verkstaden bredvid, så att gatan kan fortsätta klassas som en av stans däckfirmatätaste. Gummidoften får ju inte tappa i intensitet, då förlorar mellersta delen av gatan lite av sin själ, skulle jag vilja påstå.

Ägaren till firman dyker upp när jag står och tar bilder av den blå vikporten som så handgripligt opererats in i fasaden. Vi samtalar en lång stund – om konkurrensläget i däckbranschen, om oljesanering och däckhotell, och så en del om Norra Grängesbergsgatan. Han har redan en skarpsynt åsikt om gatan – att cykelbanan borde ligga på den västra sidan, där de flesta verksamheter är stängda, och inte som nu löpa dödsföraktande förbi en massa utfarter till verkstäder och bakgator. Jag kan hålla med honom, till viss del. Det hade varit säkrare för cyklisterna, men också berövat dem den östra sidans intensiva doftupplevelser. Mixen av gummi och baklava, till exempel.

Kebab bulle





Mellan Norra Grängesbergsgatan och Augustenborgs torg ligger Falafel Snabben i en fristående kioskbyggnad med korsvirkesstil. Det är en inrättning som har allt: Ett förbryllande och respektingivande ägarnamn (Ammo Kitchen). Två illgröna gatupratare med spattigt handtextade erbjudanden (Cevapcic 35:- och Caffe 10:-). Skönt felstavade anslag som nonchalant tejpats upp på fasaden (Bagett 24:-, Kebab bulle 10:-). En maskotnalle på insidan av köksdörren.