Inget trams hos Nile Frisör


Jag brukar klippa mig på en salong i stan, där det är mycket folk i farten och snygga trendmedvetna frisörer. En del går med näsan i vädret för att balansera sin coolness, men de är trots det trevliga, omhändertagande och serviceduktiga. Där doftar det gott och en vägg pryds från golv till tak med hyllor fulla av snygga hårvårdsprodukter – bara exklusiva märken. Hon som klipper mig gör det så försiktigt och fint. Hon finfördelar varje millimeter av mina hårstrån lika omsorgsfullt. Det brukar ta en timme att bli klippt. Jag får antingen hoppa över lunchen eller boka in en långlunch. Det är okej. Hon är trevlig och vi pratar om ditten och datten. Man brukar bli bjuden på något att dricka (det finns latte, iste eller ett glas rött på fredagarna). Jag brukar be om en latte, särskilt om jag hoppar lunchen, men egentligen mest för att det känns så trevligt att det ingår i priset. Man måste ringa och boka minst en vecka i förväg. Det brukar kosta mig drygt femhundra kronor att bli klippt där. Efteråt brukar jag känna mig inbillat förvandlad – glad men på nåt vis ändå lurad.

Idag gör jag annorlunda. Jag stannar cykeln på Norra Grängesbergsgatan och tar en drop-in-klippning hos Nile Frisör. Det står på fönstret att det kostar femtio spänn. Då får man ingen latte, men det gör ingenting för den hade man ändå inte hunnit dricka ur.

Det är tre småkillar före mig i kön. Bara en frisör. Men han är snabb; klipper mest med trimmer, metodiskt och raskt som om han övade inför ett fårklippningsmästerskap. Bara lite grand tar han med saxen på den ene killens lugg. Snart är det min tur, och jag sitter där och ser allt och tänker två saker: 1. “Så där kort vill jag inte ha det”. 2. “Så där kort kommer det antagligen att bli”. Jag kan ännu smita ut, men jag sitter kvar (mest för att jag ser mig själv i spegeln och konstaterar att något måste göras och att det i allafall inte kan bli värre). Sen är det min tur.

Det finns två dofter i lokalen. En sliskigt söt parfymdoft som dominerar, och så en tung svettdoft som blir lite tydligare när jag närmar mig frisören och slår mig ner i stolen och han sveper ett rött skynke om mig. Han rör inte en min, ser bara hastigt på mig. Jag känner mig som en raden av alla drop-in-kunder han haft idag. Jag är ingenting mera än en risig kalufs. Ändå klämmer han ur sig en kontaktsökande replik: “Är det bra?” Jag blir lite ställd. Menar han “Läget?” eller menar han det som jag precis just nu tänker: “Skall du verkligen klippa dig här?”. Jag svarar ett snabbt och tydligt: “Ja!”. Han börjar direkt, med saxen.

Där jag brukar klippa mig leds man först in i ett tvättrum med dämpad belysning och massagestolar. Det blir schampoo och balsam och avslappnande hårbottenmassage innan det är dags för klippning. Här hos Nile Frisör finns inga dylika omskrivningar. Inga krusiduller, inget trams. Här är hår hår, och det skall av snabbt och billigt. Trimmern surrar och emellanåt får man sig en vattendusch med en gammal blomspruta. Ingen yttrar ett ord. På tolv minuter är det gjort och efteråt sträcker jag fram tre tjugor. Min frisör letar i fickan efter växel, och frågar om jag har en tia. Jag säger att det är bra så, och det känns stort på nåt vis att kunna ge dricks till sin frisör. Ute på gatan känner jag mig bara nyklippt, inget annat. Inte fin, inte ful. Inte inbillat förvandlad. Inte heller lurad.

8 thoughts on “Inget trams hos Nile Frisör”

  1. Jag håller absolut med Gitta! Inte ful, inte fin – det är lite för vagt, ett lite snöpligt slut på en så vacker historia. En bild säger mer än tusen ord…..

    /Lena

  2. Ja, det hade såklart varit upplysande…
    Före-bilden ser ut så:
    Ett trött ansikte inramat av en ovårdad kalufs som inte har något spår kvar av den senast klippta frisyren (minns ej när).
    Efter-bilden ser ut så:
    Ett piggt ansikte med prydligt kortklippt hår.
    Ungefär så.

  3. ooooh, jag befinner mig i Rumänien, alltför långhårig efter två månader i exil. Jag har den senaste veckan närt en underlig hemlängtan som jag inte riktigt fått att gå ihop, för jag trivs som fisken i Dambovica här.

    Tack vare dig inser jag vad det är jag behöver, Josef, frisören på Östra Farmvägen, glad konkurrent till din frisör.

    Jag besökte Josef första gången i maj, jag slog mig ner och försökte initialt halvhjärtat beskriva hur jag ville att han skulle klippa mig. Snart nog insåg jag att det inte gick fram samt att Josef är en yrkesman som vet sitt gebit mycket bättre än jag. Jag gav honom instruktionen “Klipp det kortare” och slappnade av.

    Förskräckt insåg jag när sista tussen fallit att Josef klippt mig som
    Jocke i Sökarna

    Förskräckelsen la sig samma kväll när jag efter en mycket trevlig fest kunde räkna till minst 5 oväntade uppvaktningar, fler än vanligt.

    Hyllad vare Josef, han vet hur man klipper! På fredag ska jag fråga honom om fler arabiska livsvisdomar och bli fin igen. <3 Malmö

    Dig, Oskar, vill jag tacka för påminnelsen om Malmös bättre kvaliteter.

  4. kommer kanske en aningen sent här men jag måste upplysa om frisörsalongen vid korsningen lantmannagatan/lönngatan, mittemot jet-macken. de tvättar ditt hår för tio kr!

  5. Tack för recensionen;-)
    Cyklar förbi dagligen och har tänkt klippa mig där ofta.
    Testade på måfå googla fram ngt om frisören och hittade
    din välskrivna recension, vilket jag inte hade förväntat mig.
    Så nu skall jag också klippa mig där. Priset är suveränt!
    Ha de gott!

Leave a Reply to Jonas Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *