Ordet åtterställer återställt


Sorry, jag har varit bortrest ett tag, men nu är jag tillbaka!
Bara för att upptäcka att allt är sig likt på Norra Grängesbergsgatan. Nja, inte riktigt allt. Lite nya skyltar har dykt upp här och där. Mer om dem framöver.
Men roligast var nästan upptäckten att Gatukontoret varit och justera den felstavade skylten på Augustenborg. Inte var det för att jag skrev om den på bloggen, väl? I såfall vill jag bara säga att ni missförstod mitt påpekande. Jag tyckte inte illa om felstavningen – jag älskade den! Hur trist blev inte skylten nu? Nej, antagligen blev kundservice istället nedringda av seniorerna i kvarteret, och till sist kände man sig tvingade att skickat någon för att rätta till pinsamheten. Troligen nattetid, i skydd av mörkret. Fascinerande att man bemödade sig med att resa en stege och pilla bort det extra t:et och sedan flytta å:et lite mer till höger. Ännu mer fascinerande att man missade att samtidigt uppdatera “Klart våren 2008” till något mera trovärdigt. Eller har ni fortfarande vår hos er?

Nr 8: Frisör Beka



Det var inte när Frisör Beka satte upp sin handskrivna lapp på dörren till nummer 8, utan när de tog ner den igen som jag blev tillräckligt nyfiken för att kliva på. Det blygsamma anslaget satt bara uppe en dryg vecka, och då undrar man ju om en salong kan vara så kortlivad. Eller om kundtillströmningen blev så ohanterligt stor med den där skylten uppe, så att man tvingades ta ner den för att hålla verksamheten på en lagom nivå?
För att få svar klev jag in genom den vidöppna dörren. En trappa upp, på samma våning som Turkiska Föreningen, satt det flera handskrivna lappar om Frisör Beka, och pilar som pekade åt vänster. Där stod en dörr öppen och det luktade fränt av cigarettrök. Två män stirrade frågande på mig när jag klev in.
– Är det en frisörsalong här?
Jag såg mig omkring. Eftermiddagssolen strömmade rakt in i rummet som såg ut som ett väntrum, med en massa udda loppisstolar utmed väggarna. Ett randigt draperi täckte en dörröppning och första impulsen var att de två männen satt och väntade på sin tur, och att det klipptes hår i ett angränsande rum, bakom det där skynket.
Han med cigaretten svarade med en gest mot en sliten snurrstol som stod uppställd framför en spegel vid bortre kortväggen.
– Vill du klippa dej?
– Nä, alltså, jag blev mest nyfiken för att jag såg skylten på dörren… och att den försvann. Är det du som klipper?
Cigarettmannen pekade på den andre mannen.
– Han klipper.
Den andre mannen skruvade på sig och såg skrämd ut. Jag kom av mig helt, för vad säger man egentligen när man stövlar in till en frisör och inte har för avsikt att klippa sig? Jag bara stod där och tittade på denna vackert filmiska scen: Cigarettröken i motljuset, de skabbiga möblerna, männens fårade ansikten. Sen vände jag mig mot frisören, med den enda självklara frågan:
– Hur mycket kostar det?
Av hans blick insåg jag att han inte förstod ett ord svenska. Mannen med cigaretten var där för att föra hans talan:
– Femtio kronor.
– Ja, det var ju billigt. Jag får komma tillbaka en annan gång.
– Du är välkommen.

Ännu en skulpturgrupp


Är det inte dags att utnämna Augustenborg till Malmös hetaste skulpturpark? Bara några meter från den här på bloggen tidigare beskrivna skulpturgruppen (se inlägg 10 april), finner jag ytterligare en liten komposition av tre mystiska element. Även här är konstnären anonym, och titeln ej angiven. Det är synd, för man känner sig som betraktare lite lätt vilsen och utelämnad åt sin egen fria tolkning. Vad skall detta betyda egentligen? Varför finns det ingen vägledande förklaring? Och hur kan jag vara säker på att detta verkligen är konst? Strunt samma – bra är det ju hursomhelst. Och allra bäst är den gröna stolpen med den tvärskurna toppen (en flöjt?).