Nr 23: Bosniska Köket tar över!



Knappt hade nyheten om nedläggningen av Nettans Grill kablats ut över världen, så kom beskedet om att kiosken öppnar i ny regi. Idag flyttade nämligen Bosniska Köket in. Än så länge har de bara fått upp en skylt, men det räckte för att ruljansen skulle vara i full gång den här soliga invigningsdagen. Ryktet om att servera stans bästa ćevapčići har de redan med sig sedan flera år i den blåa vagnen. Nu får de dessutom Norra Sofielunds skönaste uteservering!

Nr 23: Nettans Grill är död


Jag vet inte när den slog igen, men det har inte varit någon aktivitet i Nettans Grill så länge den här bloggen kan minnas. Sakta men säkert har grillen med Norra Grängesbergsgatans enda uteservering stått och förfallit. Ändå har den på sitt sätt känts levande. För även om jalusiet varit neddraget, så har man kunnat gå fram och läsa på matsedeln, och i tanken välja mellan mos, bröd och strips till knaken eller kabanossen eller vad man nu föredrar. Ljuslådorna på taket har kommunicerat att detta inte är vilken grill som helst, utan just Nettans. Men nu är alla skyltarna nedplockade. Kvar står en anonym och livlös låda. Marlbororeklamen och GB-papperskorgarna är borta. Matsedeln likaså. Vilken tur att jag har den sparad på bild, och kan publicera den här för alla som vill minnas!
Vad blir nästa steg? Kommer kiosken att jämnas med marken, eller tar någon annan över? Det kanske är dags för Bosniska Köket att lämna sin blåa vagn och bli en bofast inrättning? Eller så blir det svartklubb här också.

Nr 42A: Jag borde köpt min mjölk på Hewlér Livs


Ingen handlar på Hewlér livs. Varför skulle man göra det, när den mer välsorterade Euro Mat ligger alldeles intill? Häromveckan tänkte jag att nu måste jag stödja den lilla butiken, så jag klev in på Hewlér. Jag behövde köpa mjölk. Det var som om jag kommit till en mataffär i Bukarest anno 1985. Det såg ut som om de redan hade slagit igen. Jag frågade en man som dök upp från ett rum bakom disken:
– Håller ni på att stänga?
– Jag har precis öppnat.
Det blev missförstånd direkt. Jag menade stänga igen för gott. Han tänkte på öppettiderna.
Jag svepte med blicken över nästintill tomma butikshyllor, så när som på några glest utspridda kexpaket och andra torrvaror. En och annan konserv fanns det visst också. En tom frysbox. Gammalt godis. Lite tysklandsläsk i kylarna, och där över läsken stod tre paket standardmjölk. Hm… jag köper ju alltid mellanmjölk…
– Har ni ingen mellanmjölk?
– Elva.
_ Va??
Jag tittade på mjölken. Aha! Han menar datumet. De går ut den 11 april. Bara två dagar kvar.
– Nej, jag undrar om ni har mellanmjölk?
– Nej, tyvärr.
Jag gick en runda i butiken. Tittade ner i den tomma frysboxen. Tänkte på mellanmjölken som alltid står snyggt uppradad inne på Euromat. Sen pratade jag bort mitt ärende genom att fråga om butikens namn. Den vänliga innehavaren berättade att det uttalas Haulér och att det är namnet på huvudstaden i irakiska delen av Kurdistan. Jag tackade för upplysningen och gick ut. Sen smet jag in på Euro Mat och köpte min mellanmjölk där.
Visst skäms jag lite för att jag inte handlade Hewlérs standardmjölk. Jag skäms för att jag lät de iskalla marknadskrafterna tala genom mig. Särskilt idag skäms jag, när jag passerar Hewlér Livs och ser att de satt upp ett anslag på fönstret: Butiken säljes. Tänk om det var de där tre litrarna mjölk som till sist stjälpte verksamheten. De jag inte stödköpte. Fy!

Nr 28A: Klockan 8:35 på eftermiddagen


Jag stannar för att fotografera en skylt utanför Arbetscentrum. Alldeles bredvid tar en kvinna på sig sin hjälm och låser upp den sista cykeln i stället. Det är sen eftermiddag och hon tittar misstänksamt på mig när jag plockar fram kameran. Jag förstår henne, det ser antagligen väldigt suspekt ut. Jag säger hej, liksom för att markera att jag sett att hon har sett mig. “Hej…”, svarar hon och tycks vänta på en fortsättning; tror väl att jag skall fråga någonting. ” Jobbar du här?”, kommer det ur min mun, men i samma stund inser jag att det var fel ordval. Arbetar gör man såklart på Arbetscentrum, vilken idiot jag är! Hon måste tro att jag driver med henne. Kanske därför som hon inte svarar, utan bara ser ännu mera misstänksam ut. Vad är det jag vill? Jag tar bilden, och improviserar vidare: “Vad är Arbetscentrum, egentligen?”. Nu har hon kategoriserat mig: en dåre! Och hon har definitivt inte tid med detta, så hon föreslår att jag går in på Malmö Kommuns hemsida och får svar på mina frågor där. Jag håller med och vi skiljs i nåt slags förvirrat missförstånd.
Nej, jag är inte intresserad av Arbetscentrum. Jag är bara nyfiken på deras klocka, och undrar varför den alltid visar fem över halv nio.

Skulpturgrupp


Den här lilla skulpturgruppen, eller vad det skall föreställa, står alldeles vid cykelbanan på Augustenborg. Jag letar förgäves efter nån liten plakett med verkets titel och konstnärens namn, men inga ledtrådar ges. Och tolkningen lämnas fri till betraktaren. Tretalet verkar här, liksom i fallet med flaggstängerna och blomkrukorna (se tidigare inlägg), vara av central betydelse, men det är inte helt lätt att förstå hur de tre elementen hänger samman. Låt mig därför istället beskriva delarna var för sig:

1. En anslagstavla. Som lutar en aning. Här visar den lokala teatern “Augusten” prov på extremt god framförhållning, vilket är bra för den som redan nu i april planerar och bokar sina teaterbesök i höst. Anslaget lyder:

NÄSTA PREMIÄR
“TOKIGA BODEN”
Fredagen 24 OKTOBER

Härligt! Det kommer att bli en grymt välrepeterad föreställning! Seriöst. I undertexten läser jag vidare att det blir “Mycket sång, musik ett par dansstek och lite roliga historier”. Dags att boka in för en helkväll i oktober alltså! Bra med dansstek till, då behöver man inte äta något innan.

2. En brevlåda. Gul. Den lilla modellen som ser så framtung ut.

3. En låda på en stolpe. Mystisk. Aluminium och plast. Funktion okänd. En fågelholk utan hål? Radar? En biljettautomat till Augustenborgståget? Eller kanske en del av scenografin till “Tokiga boden”?

Detta är offentlig konst när den är som allra bäst! Det är inte bara svårbegripligt, utan man blir till och med osäker på om det verkligen är konst.

(Lat: N 55º 34′ 50.94″, Long: E 13º 1′ 31.07″)

Algot på besök


Dagens brödbil heter Algot och kommer från Skurup. Om Owes och Erics ärenden var lite oklara, så råder här ingen tvekan: Algot står och lossar limpor i gryningen utanför Hewlér Livs. Trevligt litet fordon det här som inte bara sprider bulldoft, utan dessutom ser ut exakt som en bakelsekartong på hjul, direkt hämtad ur en Richard Scarry-bilderbok.

Eric på besök


Knappt hade Owe från Västerviks lilla brödbil försvunnit förrän nästa fyrhjuling i samma genre visade sig. Eric från Hjärnarp är på oväntat besök. Han står ett stenkast ner på tvärgatan Vitemöllegatan visserligen, men ändå… Är det bara jag som ser ett mönster i den mystiska närvaron av små bageriers brödbilar på gatorna runt Pågen? Ja, antagligen.

Owe på besök

Owe var på besök i helgen. Åtminstone syntes hans lilla skåpbil stå parkerad på Norra Grängesbergsgatan i fredags. Man undrar vad en bagare från Västervik har för ärende i Malmö, och till råga på allt i jätten Pågens kvarter… Modigt Owe!

Nr 30: Biltokigt klotter


Jag försöker att se det framför mig: Alla glada besökare på förra veckans Motormässa. Bland dem en och annan med ett sjukligt bilintresse. De flesta kan tygla sig, men för en av dessa biltokiga individer blir det lite för mycket. Han blir så exalterad att han måste meddela världen sitt stora intresse, och han gör det med en sprayburk på väggen utanför New Sound. Han gillar verkligen bilar.

Triss i penséer, triss i fanor


Vad var det jag sa! Nu är penséerna på plats, och krukorna gapar inte längre tomma. Ordningen är återställd. Tvärs över korsningen har dessutom stenläggningen runt MKB:s flaggstänger snyggats till. Och i båda fallen har någon bedömt att talet tre var en lämplig faktor. Det var klokt, för tre är det bästa valet. Två krukor hade varit för lite – det skulle sett snålt ut. Fyra flaggstänger hade varit för många – det hade inte varit ekonomiskt försvarbart. Tre är absolut och utan tvivel det mest korrekta, det mest ekonomiska och kanske också det mest dekorativa antalet, både när det gäller blomkrukor och flaggstänger.