Unikt vårfenomen


Missa inte detta unika tillfälle! Bara två gånger om året kan man få se blomkrukorna i hörnet vid Lönngatan utan blommor! Sommarhalvåret är de stoppade med penséer, tagetes eller dylikt och på vinterhalvåret är det ljung. Jag cyklar förbi här nästan dagligen året runt och ser inte ens åt blomkvastarna som oförtrutet står där och försöker vara trevliga. Därför är det så skönt att plötsligt en eftermiddag, när man stannar för rött, känna att allting är annorlunda. Hela korsningen blir magisk; det är någonting i luften. Man vrider på huvudet några grader och blir vittne till denna vackra antiblomning, som bara varar en eller ett par korta dagar. Det är som att beskåda en solförmörkelse!

Förra gången detta fenomen inträffade var den 25 september 2007 (se inlägg från 5 oktober).
Så skynda er hit! Ännu har inget planterats i de spretiga ljungkvistarnas ställe, men jag lovar er: snart är penséerna på plats.

Trivsamma Augustenborg




Egentligen är det konstigt att det inte är Lönngatan som delar Grängesbergsgatan i Norra och Södra. Gränsen är så tydlig där: På ena sidan ligger Sofielunds gamla industriområde med sina brokiga verksamheter, och på den andra sidan ligger den ekoprofilerade stadsdelen Augustenborg, med sitt bisarra lokaltåg, ett litet torg med en pizzeria och en fontän, en mataffär som heter Euro Mat med mera. Men gatan heter Norra Grängesbergsgatan även här och faktiskt hela vägen bort till Augustenborgsgården. Den slutar först vid en hundrastplats och en trång passage med en cykelbana. Där tar sedan Södra Grängesbergsgatan vid, som i själva verket bara är ett tjugotal parkeringsfickor lång. Sen kommer trafikljusen vid den trafikerade Ystadvägen och på andra sidan heter fortsättningen Västra Hindbyvägen.

Augustenborgsdelen av Norra Grängesbergsgatan skiljer sig markant från Sofielundsdelen. Här bor folk i seniorboenden. Här är man duktiga på att sopsortera. Här har den kristna församlingen en informationstavla ute vid gatan. Här finns inga däckfirmor och inga strösselfabriker. Antagligen inga moskéer heller. Ett överflöd av informationsskyltar talar om att Malmö Kommunala Bostadsbolag MKB inte bara förvaltar husen, utan också formulerar visionerna för det liv som skall levas här. Och besöker man bostadsbolagets hemsida så får man denna välsminkade bild av stadsdelen:
“I Ekostaden Augustenborg är det lätt att trivas. De vackra omgivningarna består av dammar med näckrosor, porlande bäckar, mycket grönska och lummighet. På det levande torget finns mataffär, butiker och restaurang. Goda bussförbindelser till centrum och andra områden”.
Wow! I sommar tänker jag semestra här, det är ett som är säkert. Tänk att sitta där och meta abborre i näckrosdammarna en vacker junikväll! Och lyssna till bäckarnas porlande. Nappar det dåligt går jag bort till torget, köper mig en kebab och trivs.

Nr 16: Påvens glasbur


Detta är ingen busskur, utan Tyska Möblers nya flashiga entré. För att locka till sig kunder har man piffat till trappan med moderna material som glas och aluminium. Det skulle kunna vara en balkonginglasningsmodul som man köpt billigt på Blocket. Fast det ser mer ut som den där skottsäkra glasburen som Påven Johannes Paulus II:s brukade åka runt i. Hur har Tyska Möbler lyckats komma över den?

Nr 22: Påskgranen




På balkongen på nummer 22 ligger det fortfarande kvar en julgran. Som om någon vid utkastandet inte tog notis om balkongen. Ju längre vi kommit ifrån julen, desto svårare har jag fått att liksom ta den där granen på allvar, och faktum är att den har sett rätt vissen och hängig ut de senaste månaderna. Man cyklar förbi och tänker “Vilken idiotgran, som inte kommit iväg till avfallsstationen ännu”. Men idag fick man äta upp det, och ge granen rätt, för den har såklart legat där på balkongen och väntat på rätta vinterstämningen. “Den som väntar på nåt gott…”, sa granen, och rätt vad det var så fick vi mer is och snö än vi sett på hela vintern! Lagom till påsk. Cykelbanan blev så nedisad att morgoncyklisterna fick gå långa stycken. Och vinden bet så hårt att de mötte varandras blickar och utbytte ett plågat samförstånd: Suck, nu är istiden här – för evigt. Det roliga med Malmö och Skåne är dock att det bara tar ett par timmar så är det barmark igen. Så även denna gång. På eftermiddagen när jag cyklade hem, var det som om ingenting hade hänt. Och granen låg kvar på sin balkong, som segrare. Lite ägg och fjädrar bara, så kan den nog duga som påskris också.

Svårläst 4: Graffiti


Alldeles intill Gatunämndens gamla förbudsskylt finns den här lilla söta byggnaden. Det är en friliggande tegelkloss som bara står där tungt och anonymt i parkgräset. Kan vara ett elverk. Kan vara ett förråd. Kan vara en skulptur av Per Kirkeby. Kan vara Loranga och Masarins garage som blev en swimmingpool. Oavsett vad byggnaden döljer, så ser det ut som den sista nyckeln hit tappades bort för väldigt länge sedan. Exteriört har klossen dock fått nytt liv, genom frivilliga insatser. Det är starka färger och lite blingbling och sedvanligt oläsliga signaturer i lager på lager. Klart jag hade önskat lite bättre graffiti, för det är en sällsynt snyggt placerad yta att måla på. Men det är som med det mesta på den här gatan; det finns en svindlande storstadskänsla som är uppblandad med en sunkig och tafflig småstadstouch.
“Hmm… är det verkligen tillåtet att klottra här i parken”, tänker jag och går tillbaka till förbudsskylten för att se efter, men nej, det står verkligen ingenting om vare sig graffiti eller klotter. Tänk att sånt inte existerade ens som en hotbild i gatunämndens medvetande på den tiden. Då var det mest okontrollerad bollsparkning som oroade.

Svårläst 3: Affisch bakom galler


Man arrangerar en festkväll (för att fira Kosovos självständighet). Man trycker upp affischer. Sen tejpar (!) man upp en affisch på insidan av ett dubbelt Gunnebo-stängsel. Så att alla som står och lunchköar till Bosniska köket kan se. Av de glada festbilderna på albaner.net att döma, så gick nog informationen fram i alla fall, trots den begränsade läsbarheten.

Svårläst 1: Gammal förbudsskylt


Det finns ett långsmalt parkstråk som förbinder Norra Grängesbergsgatan med Lantmannagatan. Här rastas stora hundar och här har folk grillfester på sommaren. Här finns en lekplats och en cykelbana in mot stan. Bollsparkning förekommer. Säkert en massa fuffens också. Vilka regler gäller för en sådan allmän plats, undrar kanske vän av ordning. Då finns det ett anslag. I det norra hörnet ut mot Norra Grängesbergsgatan står järnskylten som talar om vilka regler gatunämnden en gång i urtiden fastslagit för denna plats. Texten är hårt angripen av rost och alger, och det är egentligen bara arkeologer som kan tyda den. Så här står det skrivet:

Det är förbjudet
att skada planteringar, att cykla i
gångar och på lekplatser samt att
låta hund löpa lös i planteringar.
På allmän lekplats får hund ej
medföras.
Bollsparkning får endast äga rum
på särskild bollplan.

GATUNÄMNDEN