En soff fabrik


Några steg ner i gränden mellan Norra Grängesbergsgatan 26 och 28 finns det mer Mattor&Presenter. Här är det M.F.R. Bazar som står för den businessen. De delar kåk med något så charmerande som en soffabrik! Jag blir alldeles svag i knäna inför skylten med det ordet. Vems soffabriken är går inte att se, för halva namnet har trillat bort, och då tänker jag ju automatiskt att det fattas en bokstav också mellan soff och fabrik. Tänk om det har varit ett fjärde F där? Soffffabrik. Eller så har det inte alls någonting med substantivet soffa att göra… soff är kanske istället ett adjektiv? Mm… soff fabrik det här, dom har verkligen generösa öppettider, och vill man ringa är det bara att slå 040 och invänta svar. Fett soffish!

Mattor & presenter


Hur många matt- och presentaffärer kan det finnas på en och samma gata? Det känns som Norra Grängesbergsgatan är full av dem. Relativt nyöppnade Home Shop har nu satt upp några extra skyltar på lilla tvärgatan Annelundsgatan, och de är underbart språkblandade. Äntligen något att titta på och grubbla över när man klämmer en falafel vid vagnen mittemot.

Nr 7: MFM poesi, del II


Presenter | Tavlor | Tillbringare(?)
Köksartiklar | Lampor | Tekannor(?) | Leksaker
Presenter | Tavlor | Köksartiklar

I den andra hälften av MFM Tradings fina skyltpoesi presenteras de ljusblå orden mot en blänkande guldfolie. Det är inte lika snyggt som persiennbakgrunden tycker jag, men det är kanske en smaksak.
Bilderna är skojiga. “Presenter” är i ett fall en sirlig silverkanna och i nästa någon form av teservis. “Köksartiklar” exemplifieras med dels en köttkvarn och dels två salt- och pepparkvarnar. “Lampor” är som tidigare en lampa och en nallebjörn betyder “Leksaker”. Ett långt arabiskt ord förklaras med en slags kanna, liknande en glastillbringare. Ett kortare ord visas med en dekorerad tekanna. Men storfavoriten är nog ändå “Tavlor” som lite oturligt illustreras med en kastrull (!).

Nr 7: MFM poesi, del I


Klockor | Lampor | Presenter
Sängkläder | Lampor | Sängar(?) | Köksartiklar
Blommor | Hushållsmaskiner | Klockor | Gosedjur(?)

Signaturen MFM Trading har känsla för poesi, och en sällsynt förmåga att placera orden i arkitekturen. Tittar man en våning upp på kvarteret Kampens fasad kan man få sig en stenhård vardagshaiku med visuella kvaliteter. Fasaden har betongstommen stramt redovisad som grå liggande och stående linjer och i varje ruta ryms ett parti med fyra fönster. På glasen svävar MalmöFF-blåa ord framför neddragna persienner. Det är ett ord per fönster och varje ord är illustrerat med en ikonliknande bild. Står det “Lampor” så nog fan är där en bild på en lampa. Står det “Klockor” så finns en bild på… just det, en klocka. Det är rakt och korrekt och vackert i sin banala pekboksaktiga enkelhet, och det får mig att tänka på den tjeckiske illustratören Josef Lada (Den tappre soldaten Svejk bland annat). Men så svävar det iväg i något mer svårillustrerat ord, och det är då det blir intressant. “Presenter”, vad är det egentligen? Hur illustrerar man det? Jo, med något som liknar en kanna eller en pokal. “Sängkläder”, där stannar jag till och tittar och kisar. Vad är det de har ritat där? En mössa? “Köksartiklar” illustreras med en skabbig kastrull, helt rimligt. Men “Hushållsmaskiner”, är det en soppslev, eller?
Några fönster har text på arabiska. Tyvärr kan jag inte läsa det, men här ger bilderna delvis vägledning. En säng. En nalle? Whut? Här tappar jag tråden, och det blir precis så där skönt obegripligt som riktigt bra poesi skall vara.


Nr 26: Detta område bevakas


Den lilla porslinstaxen i fönstret på nr 9 är nästan sorgligt oförarglig. Och den hundbevakande skånska schäfern på 7:an ser mest barnkär och lättlurad ut. Men när vi kommer till nr 26, då utlovas helt andra jyckar: “VARNING. Området bevakas av lösgående vakthundar”. Tänk att formuleringen “lösgående vakthundar” kan få det att rysa in i märgen. När t ex “frigående höns” bara låter trevligt.

Fa Fa Fa Fa Fa Fa


Jag kommer in på en skräpig bakgård och känner den tunga doften av vulkat gummi. I en skraltig lada av korrugerad plåt har någon samlat en massa gamla bildäck. Det är något tivoliartat över scenografin. Ser ut som en grövre variant på bollhav. Skyltarna förstår jag inte var för sig, men när jag läser ihop dem poppar en gammal Talking Heads-låt upp ur minnet, och refrängen klibbar sig fast som sockervadd:

Psycho Killer
Qu’est-ce que c’est
fa fa fa fa fa fa fa fa fa far better
Run run run run run run run away
Psycho Killer
Qu’est-ce que c’est
fa fa fa fa fa fa fa fa fa far better
Run run run run run run run away