Nr 11: Alfa



Det var väl bara en tidsfråga innan denna oerhört ryska skylt skulle plockas ner. Nu har det hänt. Kanske var den alltför ärlig i sitt uttryck, för man kunde riktigt känna verksamhetens art genom de ihopträngda blockbokstäverna och den maniskt linjalritade loggan. Med extra anslag till verksamheten valde man att en gång för alla sluta utstråla så mycket kolchosångest. Istället satte man upp en ny positiv och luftig plåtskylt över dörren, i en käckt museal hantverkarstil. Och det svåra ordet Arbetskooperativ la man på komposten att förmultna. Bara Alfa blev bättre. Nu kan ingen människa begripa att detta är en rehabiliteringsverksamhet för personer med psykisk ohälsa.

Öpept /Hssa Aji


Baklawa är små mumsiga sötdrypande kakor, vanligen med pistage eller valnötsfyllning. Hos Orientkakor på Norra Grängesbergsgatan finns de också i den lite ovanligare varianten med vaniljkrämsfyllning. Kan det vara ett försök till försvenskning? Ungefär som när man fick Rhode Island dressing på kebaben i Umeå. Jag handlar en låda med pistagebaklawa och så ett par honungsringlor. Sen får man alltid lite extra som man inte bett om, men sånt blir man ju bara glad av. Bäst av allt är ändå vardagspoesin man får i dörren. Skylten som hänger över handtaget är tvåspråkig på ett hisnande sätt. Öppet, står det på ena sidan, Hssa Aji på den andra. “Det är arabiska och betyder ‘vänta lite'”, säger killen bakom disken. Precis här går en gräns genom landet, tänker jag och cyklar hem med mina orientkakor.

Söndag: Den som frågar får inga svar


Fin söndag idag. Man borde åkt till havet. Istället hamnar jag på Norra Grängesbergsgatan en stund på förmiddagen, på vägen mellan ett par ärenden.
Favoritaffären Möblar har öppet. Så jag glider in där och möts av en leende försäljare. “Det är italiensk design”, upplyser han. Jag tittar runt. På ovanvåningen finns det många marängliknande sovrumsmöbler att häpna över. Lite barnsängar finns det också, och särskilt fastnar jag för en med en Merca målad på sidorna och texten SLEEP WELL vid huvudändan. Jag begriper ingenting av den, men perspektivet är uppfriskande fritt och konstnärligt.
På vägen ut frågar jag försäljaren om de gigantiska felstavade veporna på fasaden. Hur kommer det sig att det står Möblar och inte Möbler? Han är helt oförstående, och förklarar att han bara praktiserar här.


Ute på gatan är det full aktivitet. Flera bilverkstäder har öppet, Tyska möbler och Baklawabageriet likaså. Men mest folk är det kring de polska bussarna. Förr stod de parkerade vid Mobilia varje helg, men nu är det tydligen här de håller till. På trottoaren i solskenet sitter polska gummor och gubbar på enkla fällstolar och fångar upp sina kunder. Jag går fram till två damer som står och röker, och försöker få reda på vad som försiggår. “Hej”, säger de på svenska, men sen är det stopp. “Vad händer här?”, frågar jag naivt. De bara skakar på huvudena, slår ut med armarna och gömmer sig bakom en språkbarriär: “Polski”. Engelska förstår de inte heller. Men det går ju inte att ta miste. Från bussarna köper man smuggelöl och -sprit och säkert allt möjligt annat också. Och det bygger på att man vet vad man vill ha. Man går liksom inte förbi som jag och frågar “Vad händer här?”. Då får man inga svar. En av stans kabelskalare står och köar vid en buss och jag frågar honom om de har öl. Han nickar men det är märkbart att han inte vill prata med mig, som så uppenbart inte har här att göra. På andra sidan gatan står några nyfikna och tittar på. Jag närmar mig en herre i solkiga glasögon, men han har bomullstussar hårt intryckta i öronen och bara skakar på huvudet, så jag vänder mig till en dam med cykel istället: “Det var mycket polacker här… vad säljer dom?”. “Jag vet inte. Jag vet inte”, säger hon och avslöjar ingenting, utom att hon har en briljant i hörntanden.

Övergångsstället som blev kvar


Våren 2006

Det såg ut som en tidtabellsskylt, och jag cyklade nog förbi den många gånger innan jag förstod att det var något annat. “Här går väl ingen buss”, tänkte jag en dag, och stannade till för att undersöka. Skylten visade sig vara något så sällsynt som ett anslag med samhällsinformation, riktad till den förbipasserande allmänheten, och den satt länge uppsatt där invid övergångsstället nära Nile Frisör.

Det är Malmö stad som informerar och texten är så fin att jag bara måste återge den här:

“Vi vill ta bort detta övergångsställe! Varför? Jo, risken är större att råka ut för en trafikolycka när man korsar gatan vid ett övergångsställe än på platser utan övergångsställen visar flera undersökningar. Ett övergångsställe kan ge falsk säkerhet.
Övergångsställen är bra för att minska väntetiden för fotgängare på gator med mycket trafik. På gator med lite trafik behövs inte övergångsställen, det går lätt att komma över gatan ändå. Vi vet att genom att ha få övergångsställen kommer fler bilförare att stanna för fotgängare vid de övergångsställen som är kvar. Övergångsställen på mindre gator tas därför fortlöpande bort, och du står just nu vid ett sådant övergångsställe som vi föreslår ska tas bort.
Vill du läsa mer om övergångsställen kan du gå in på Malmö stads hemsidan www.malmo.se/overgang”


Hösten 2007

Nu är skylten borta. Malmö stad har informerat klart i detta ärende. Jag ser mig omkring. Raderades övergångsstället på ett tillfredsställande sätt? Nämen ojdå, de vita strecken är fortfarande där! Vad hände egentligen? Ångrade man sig? Kom det nya undersökningar som revolutionerande trafikplanerarnas syn på övergångsställen?

Längst ner på anslaget kunde man läsa: “Har du funderingar, synpunkter eller frågor är du välkommen att höra av dig till Trafikavdelningen…” och så ett telefonnummer och en mailadress. Jag skickar det här blogginlägget till dem, så får vi se vad de svarar.

Lampshopen – igen


Utanför Lampshopen står en herre och vevar in markiserna. Jag kan inte låta bli att stanna till och fråga om det där “Det är skillnad”-citatet. Han pekar genast på fönstrena till vänster och säger att man skall börja läsa där. Jag läser…
LAMPSHOPEN
HAR ALLTID LÅGA PRISER
“DET ÄR SKILLNAD”
… och märker att jag inte blir så mycket klokare, så jag frågar igen: “Du menar alltså att det är skillnad på att alltid ha låga priser och på att inte alltid ha det?”
“Just det”, säger han. “Det var bra att det blev uppmärksammat. Tack ska du ha.”