Inledning: The Street Blog of Norra Grängesbergsgatan



Norra Grängesbergsgatan i Malmö är ingen gata som gör anspråk på vare sig internetutrymme eller bloggutrymme, knappt ens tankeutrymme. Det är bara en av dessa icke-gator som glömts bort och blivit över, men som lever sitt eget liv på egna premisser vid sidan av de stora stråken. Denna kärva asfaltraka fascinerar mig och därför kommer här street-bloggen till Norra Grängesbergsgatans ära.

Jag kan inte säga att det är min favoritgata för det låter konstigt att säga så, men ändå är det det. Jag passerar här nästan varje dag, till och från jobbet, och det dyker alltid upp något oväntat på denna skabbiga, skitiga bakgata där små bilverkstäder och industrier varvas med lagerlokaler och outlets, replokaler och föreningslokaler, baklava-bagerier och en och annan solkig falafelvagn. Här finns inget att tycka om egentligen, här finns bara ostrukturerad verksamhet och ovårdade byggnader. Man kan passera på cykelbanan eller i bil, man kan ha ett ärende möjligen, men man kan liksom inte vistas på Norra Grängesbergsgatan. Det råder en kärv loser-stämning, det luktar utanförskap och dåligheter. Men samtidigt puttrar nånstans i kvarteren essensen av hela den entrepenöranda som bygger staden underifrån, inbillar jag mig. Det är en gata full av liv och aktivitet. Den nya staden finns här, men iklädd en gammal kofta. En gammal tung och unken lånad kofta.

När man säger att Malmö är en ful stad och någon opponerar sig, då är det hit man skall ta dem för att övertyga. Fult är det sannerligen, på det där vackra viset.